Föreningens förhistoria 1963 - 1979
Tjustbygdens Järnvägsförening (TJF) bildades 1979, men uppstod inte ur tomma intet. Vi behöver titta längre tillbaka och följa hur olika personers intressen sammanstrålade och så småningom bildade Tjustbygdens Järnvägsförening.
Den första grunden till föreningen lades genom att signalreparatören Wilhelm Häggström (1913-1997) började samla in föremål med anknytning till de gamla NVHJ-banorna. Arbetet gjordes tillsammans med Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening och målsättningen var att skapa en utställning om Västerviksbanorna på Kulbacken, ett utställningsområde hos Västerviks museum.
Efter kontakter med Statens Järnvägar kunde det sista kvarvarande loket från NVHJ transporteras från sin uppställningsplats i Valdemarsvik till Västervik 1963. Loket är tillverkat 1907 som HWJ 22, senare NVHJ 22 och efter förstatligandet känt som SJ L18p 3147. Man tillvaratog också två personvagnar och tre godsvagnar. Planen var att ställa upp tågsättet på Kulbacken, men på grund av bärighetsproblem på dåvarande bron över Stora Strömmen kom ångloket att stå kvar i hamnen i flera år.
En grupp järnvägsintresserade Västerviksbor som tillsammans arbetade med att bygga upp en större modelljärnväg började intressera sig för de äldre fordonen på Kulbacken. Under hösten 1970 tog man kontakt med Wilhelm Häggström för att undersöka möjligheterna att renovera och visa upp fordonen. Detta resulterade i att fordonen kom att ställas upp tillsammans i anslutning till järnvägsstationen. 1972 bildades Västerviks Järnvägsklubb av de personer som sedan 1970 arbetat för fordonens upprustning. Under perioden 1972 till 1979 renoverades ångloket så att det kunde provköras på de få spårmeter man hade tillgång till och ytterligare en godsfinka inköptes för att få ett förvaringsutrymme.
NVHJ 22 uppställd på ett eget spårspann vid Västerviks station i maj 1979, fotograf Birger Ekelid, Smalspårsarkivet
Tjustbygdens Järnvägsförening bildas 1979
Föreningens egentliga historia börjar våren 1979. På initiativ av Per Ljung i Gamleby hade man den 29 april ett möte i Västervik för att undersöka intresset av att skapa en lokal järnvägsförening för personer i Västervik och Gamleby. Under sommaren kunde också en del av museifordonsparken flyttas in i motorvagnshallen vid Norra Bangatan.
Protokoll från konstituerande styrelsemöte i TJF 9 augusti 1979.
Den 8 augusti 1979 hölls så det konstituerande mötet i stationshuset i Västervik då Tjustbygdens Järnvägsförening formellt bildades. Styrelsen bestod av Per Ljung (ordförande), Lars Lindén, Tomas Borum, Wilhelm Häggström, Herbert Paalberg och Anders Henriksson. Redan på första mötet hade man planer på att uppmärksamma att det var 100 år sedan Västerviksbanorna öppnades, i första hand med inlånat ånglok och personvagnar på norra banan.
Bildandet av TJF gav arbetet med fordonen en skjuts framåt och 1980 hade man kommit så långt att ångloket kunde provköras på bangården i Västervik. 1981 kunde man för första gången provköra loket till Jenny och tillbaka och samma år medverkade TJF som enda smalspårsförening med loket vid SJs 125-årsjubileum på Värtabanan i Stockholm. Loket var då lastat på en överföringsvagn.
Den 12 december 1981 körde man för första gången en tur med ångloket för medlemmar till Gunnebobruk (Verkebäck) och åter.
I juni 1982 kördes de första turerna för utomstående mellan Västervik och Jenny och i augusti samma år körde man för allmänheten mellan Västervik och Gunnebobruk (Verkebäck), något om lockade stor publik.
Under åren 1982-1984 anskaffades fler fordon, bland annat personvagnen Cp 439 genom en bytesaffär och den kombinerade person- och resgodsvagnen CFp 278 som deposition. Man fortsatte också med körningar för allmänheten ett antal helger under året.
1984 - Trafiken på södra banan läggs ner och TJF får sina första rälsbussar.
Under våren 1984 togs beslut om att SJ fick lägga ner persontrafiken på södra banan, Västervik- Hultsfred i slutet av sommaren. Under vintern hade medlemmar i TJF reparerat en rälsbuss, YBo5p 900 som man tidigare köpt in i krockskadat skick. Rälsbussen hade tillsammans med YBo5p 888 kört in i några träd vid Evedal utanför Växjö 1981. De köptes sedan av en privatperson från Stockholmsområdet och YBo5p 900 såldes vidare till TJF som fått bidrag från Västerviks kommun för att finansiera köpet. Rälsbussen hyrdes ut till SJ under sommaren då nedläggningsbeslutet medförde ett ökat resande då många ville passa på att göra en sista resa utmed järnvägen.
1984 - 1987 och TJF Normalspårssektion
Den 19 augusti 1984 gick så det sista persontåget i SJs regi. Under slutet av året genomförde TJF några marknadsföringsresor hela vägen till Växjö för att i samarbete med föreningen Rädda Smalspåret visa upp de kvarvarande järnvägarna. Sedan persontrafiken på södra banan lagts ned minskade också SJs behov av verkstäder i Västervik och TJFs fordonspark hamnade till stora delar utomhus i Jenny, där föreningen disponerade ett spår. Man fortsatte dock att trafikera Västervik - Gunnebobruk under några veckoslut 1985 och 1986. Det sista godståget till Gunnebobruk gick i december 1985 och trafiken lades formellt ned 1986. Resten av södra banan till Hultsfred hade lagts ner redan 1984 och sedan dess inte trafikerats. Från hösten 1985 till försommaren 1986 lånades ångloket ut till museibanan Lennakatten i Uppsala. Vid detta tillfälle passade man också på att göra en del arbeten som det då inte fanns möjlighet att genomföra i Västervik.
I maj 1985 köpte TJF sitt första normalspåriga fordon, en rälsbuss av typen Y8 som placerades i Linköping. Verksamheten i Linköping gick under namnet Tjustbygdens Järnvägsförenings Normalspårssektion och samlingen kom med tiden att omfatta två motorvagnar och två släpvagnar och man arrangerade ett stort antal uppskattade utfärder, medlemsresor och beställningsresor under de år som sektionen existerade. Bland annat kördes de sista resandetågen på järnvägen mellan Mjölby och Väderstad och flera körningar årligen på nuvarande Tjustbanan.
När järnvägsinspektionen ställde krav på dyra boggirevisioner och detta inte gick att finansiera så valde man att avveckla sektionen 1995 och fordonen såldes vidare till museiföreningen i Nora.
1987 – 1992 I skuggan av VHVJ
NVHJ 22 (SJ L18p 3147) med TJFs tåg i Växjö den 26:e augusti 1992. Fotograf Birger Ekelid, Smalspårsarkivet
Det nystartade bolaget Växjö - Hultsfred - Västerviks Järnvägs AB (VHVJ) köpte in sträckan Jenny - Hultsfred och även hela banan Hultsfred - Sandsbro och den 13 juli 1987 återinvigdes de båda järnvägarna, men denna gång som privatägda, men med gemensam ägare. Invigningståget kördes i hällande regn av TJF med föreningens ånglok i spetsen. I samband med återinvigningen bytte Gunnebobruks station namn till Verkebäck, ett namn som stationen tidigare haft fram till 1974. Man fick nu möjlighet att köra ångtåg bortanför Hultsfred på forna Växjö-Åseda-Hultsfreds Järnväg, något man passade på att göra vid ett flertal tillfällen de kommande åren.
Rälsbussarna YBo5p 883 och 900 som TJF ägde hyrdes ut till VHVJ som under dessa år var de som stod för den mesta trafiken på banan. I januari 1988 fick föreningen tillgång till fler uppställningsplatser under tak då man fick disponera det gamla rälsbussgaraget vid Hallströmsgatan i Västervik. Spåren var visserligen borta, men blev nu återuppbyggda.
Under 1988 inleddes också samarbetet med museijärnvägen i Vadstena. Ångloket NVHJ 22 lånades ut och samarbetet mellan föreningarna har fortsatt, bland annat genom att man lånat både fordon och personal av varandra
En annan del i föreningens verksamhet som uppstod under denna period var att man började köra utflyktståg i samarbete med SJ. Man körde med Västervik som utgångsstation med lok och vagnar inhyrda från SJ. Dessa resor pågår än idag, men då det saknas lämpliga fordon så utgår dessa från Östergötland. Resan utförs med ett chartrat X2000-tågsätt och är omåttligt populära och säljer alltid slut till sista plats.
Under 1992 började det dock se mörkt ut igen för TJF och även för järnvägen mellan Hultsfred och Västervik. Banägaren VHVJs ekonomi var dålig och i början av året ställde bolaget in sina betalningar. VHVJ gick slutligen i konkurs den 17 december 1992 och banans framtid var nu på allvar hotad. Åren närmast efter VHVJ:s konkurs innebar många frågetecken kring TJF:s chanser att överleva.
1993 - 1996, en tuff period
TJF Lokomotor Z4p 264 och personvagnen NVHJ C4 52 vid Rödsle 21 januari 1993 efter att Vägverket vräkt sprängsten över banvallen. Fotograf Birger Ekelid, Smalspårsarkviet
Första halvåret 1993 innebar flera motgångar för föreningen. Efter VHVJ:s konkurs valde Vägverket att köpa loss järnvägen från konkursförvaltaren och göra avsteg från arbetsplanen genom att avstå att bygga en bro för nya E22 över järnvägen. I Västervik blev föreningen uppsagda från personallokalerna i det gamla godsmagasinet och även från rälsbussgaraget vid Hallströmsgatan. Båda byggnaderna revs för att ge plats åt en ny bussterminal.
Under flera år framåt fick mycket av fordonsunderhållet utföras under bar himmel, mestadels i Verkebäck, då det krävdes dyrbara landsvägstransporter för att få in fordonen under tak i verkstaden. Föreningens ånglok NVHJ 22 lämnade återigen Västervik under 1993 för att lånas ut till museibanan "Lennakatten" i Uppsala.
I efterdyningarna av VHVJ:s konkurs bilades två bolag, Småländska Smalspåret AB (SmAB) och Förvaltnings-AB Smålandsbanan (FAS). Det förstnämnda bolaget köpte bland annat sträckan Hultsfred - Verkebäck från VHVJ:s konkursbo och bedrev viss trafik, främst i samband med den årliga Hultsfredsfestivalen. SmAB var från början tydliga med att man inte ville satsa på hela sträckan Västervik - Hultsfred, vilket resulterade i att man under 1994 sålde sträckan Verkebäck - Totebo till FAS. Denna försäljning kom att bli ett första steg för TJFs långsiktiga arbete med att rädda, bevara och rusta upp järnvägen mellan Hultsfred och Västervik. Redan under 1993 började FAS undersöka möjligheterna till att byggnadsminnesförklara järnvägen mellan Västervik och Hultsfred för att på så vis rädda järnvägen.
Sommaren 1995 kunde sträckan Verkebäck - Ankarsrum trafikeras med lokomotordragna tåg under några veckoslut. Under 1996 vågade man satsa på utökad smalspårstrafik och trafikerade sträckan Verkebäck - Tuna under sex veckoslut. Beslut om byggnadsminnesförklaring av Verkebäck - Totebo togs den 24 juni 1996.
1997 - 2003 - Det ljusnar, trafiken ökar, banan rustas och Västervik kan återigen trafikeras
Under 1997 avvecklades föreningslokalerna på övervåningen i Verkebäcks stationshus och ersattes med lokaler i Ankarsrums nyrenoverade stationshus. Trafiken utökades till tre dagar i veckan under juli och en hel vecka i samband med Visfestivalen i Västervik. Under hösten drog Järnvägsinspektionen in trafiktillståndet för SmAB. TJF hade formellt trafikerat banan på detta tillstånd men arbetade med ett eget trafiktillstånd. Den 9 december 1997 beviljades TJF eget trafiktillstånd och föreningen är sedan dess den enda trafikutövaren på banan.
Ett TJF-tåg vid Tjursbo, draget av Z4p 261, ett typiskt tågsätt i trafiken 1997. Fotograf Birger Ekelid, Smalspårsarkivet.
1998 utökades trafiken då man fick ta över pendeltrafiken i samband med Hultsfredsfestivalen. Det var en intensiv trafikuppgift med pendeltrafik i Hultsfred en vecka varje sommar i flera år framöver som sysselsatte kring 100 personer varje år. Den ordinarie turisttrafiken ökade genom att sträckan Tuna - Hultsfred återöppnades. 1998 byggdes också en vagnhall i Spångenäs och den 16 februari 1999 togs beslut om att även Totebo - Hultsfred skulle bli byggnadsminne och ungefär en månad senare kom det glädjande beskedet att bron för E22 vid Rödsle skulle byggas. Omfattande banarbeten i form av slipersbyten och slyröjning genomfördes under hela perioden, både med egna resurser men också som ALU-projekt.
Treskensväxel i Jenny är uppriven sedan radioblocket installerats på norra banan 1995. Fotograf Fredrik Lundström
I Västervik saknades stora delar av smalspårsbangården och i Jenny saknades anslutning mot Västervik efter att Banverket infört ett nytt trafikledningssystem på norra banan under 1995. Arbetet för att återansluta den sista delen av banan fortsatte, 1999 övertog FAS lokstallet i Västervik och under år 2000 byggde Banverket en ny smalspårsbangård i Västervik. Bygget bekostades av Västerviks kommun och det blev nu möjligt att flytta fordon mellan samtliga spår i motorverkstaden. I november 2000 kom den efterlängtade bron på plats och sommaren 2001 kunde trafiken utökas till Jenny med taxi-anslutning in till Västervik.
Under 2002 byggdes ett nytt signalställverk i Västervik som numera omfattar även tidigare Jenny station och linjen dit. Den sista länken för att återigen trafikera hela banan var åtgärdad. Trafikpremiären skedde den 30 april 2003. Tio års kamp för föreningens framtid hade därmed nått sitt största mål.
2003 - 2010 - Fastighetsförvärv, kungabesök, kontinuerligt underhåll och ökad trafik
Att få fordonen under tak är viktigt och FAS köpte under 2003 loss hela lokstallsområdet i Västervik. TJF fick därmed som hyresgäst även tillgång till personalhuset i Västervik. Även ånglokstrafiken kunder återupptas och möjligheterna att köra till olika evenemang riktat mot Västervik förbättrades. Under 2005 kom ångloket NVHJ 22 åter i trafik efter att ha varit under renovering i nästan tio år, nu med den mer korrekta identiteten SJ L18p 3147. I augusti 2005 fick TJF besök av kungaparet, Carl XVI Gustaf och drottning Silvia som åkte med föreningens tåg mellan Verkebäck och Ankarsrum i samband med 350-årsfirandet av Ankarsrum och Överum.
Ångloket SJ L18p 3147 var en vanlig dragkraft i TJFs ångtrafik under det sena 00-talet. Fotograf Fredrik Lundström
Upprustningen av lokstallsområdet i Västervik tog ordentlig fart och den gamla vändskivan som skrotats på 1960-talet ersattes av en ny som togs i drift 2006. Invigning av lokstallet och vändskivan skedde i maj samma år. Lokstallets alla skepp därefter åter kunnat spåranslutas. TJF var också värd för Smalspår 150, en del av 150-årsfirandet för att uppmärksamma att de första svenska järnvägsfirandet öppnades för allmän trafik 1856. Vid detta jubileum deltog ett flertal andra föreningar med både personal och fordon och under några dagar kunde man uppleva fyra stycken smalspåriga ånglok i trafik i Västervik.
Trafiken hade nu ökat till den nivån som vi idag känner till den, med start den 30 april, då försäsongen med evenemang inleds, till sommartrafiken som startar kring midsommar och håller på en bit in i september.
Mängden slipersbyten låg nu stadigt på 2-3000 sliprar per år, vissa år genomfördes riktade insatser på flera platser och spårstandarden kunde successivt höjas längs med hela banan. Broar rustades upp, vägkorsningar byttes och flera nya vägskyddsanläggningar kopplades in efter att ha varit avstängda.
2010 – 2020 – Kronan på verket
Trevagnars rälsbusståg i Totebo den 1:a maj 2017. Rälsbussarna kom att bli stommen i trafiken under 10-talet, Fotograf: Fredrik Lundström
2011 genomfördes det första så kallades Smalspårsdagarna, evenemangsdagar då ambitionen var att visa upp så stora delar av banans trafikdugliga fordon som möjligt. Under 2014 firades att det var 50 år sedan norra banan breddades från smalspår till normalspår. Fordonslånen fortsatte, där TJF lånat ångloket S2p 3037 från Vadstena, men också lånat ut rälsbussar både till Vadstena och Gotland.
Genom riktade insatser och olika kombinationer av stöd i form av EU's Leaderprojekt kunde spårstandarden och trafiksäkerheten successivt höjas. Vissa år nådde man ett utbyte av hela 4000 sliprar.
Slipersbyte i december 2019. Vid en mild vinter kan mer sliprar bytas då tjälen inte sätter stopp. Fotograf Peter Heller
Sedan 2017 är TJF också ägare till Sveriges största samling av smalspåriga rälsbussar sedan man under året blivit ägare till fordon som tidigare enbart varit deponerade hos föreningen. Frågan om att kunna visa upp föreningens samling av historiska föremål och fotografier har kommit upp under många år men stupat på grund av brist på lämplig lokal. Som ett alternativ startades Smalspårsarkivet, ett digitalt museum som öppnades för allmänheten i maj 2018 och där man kan beskåda ett stort antal bilder och föremål.
Ett femvagnars rälsbusståg med YBo5p 900 främst i Ankarsrum en julikväll 2019. Fotograf Fredrik Lundström
2019 firade föreningen 40 år, något som kändes väldigt avlägset 1993 då föreningen stod helt utan smalspårstrafik och med väldigt begränsad tillgång till lokaler.
En välkommen del under 2019 var bidraget på 1,6 miljoner kronor till bygget av en ny vagnhall i Västervik för att kunna ställa upp ytterligare fordon inomhus. I samarbete med Västerviks museum arrangerades utställningen "Kampen för järnvägen" och en annan del i samarbetet har varit utfärder med guider från museet.
TJF är numera en levande förening och man skulle kunna sammanfatta föreningens utveckling som att tonårstiden var mycket strulig och många undrade vad det skulle bli av den men nu i efterhand kan man konstatera att den trots detta vuxit till sig och nu är väl ansedd av omvärlden
Ovanstående text är hämtade från artiklar publicerade i föreningens medlemstidning Västervikingen nr 2,3 och 4/2019 av Björn Karlsson, bilderna kommer dels från Smalspårsarkivet och dels från webbredaktörens egna foton.
Fakta om banan
| Spårvidd | 891 mm, tre svenska fot |
| Längd | 71 km varav 4 km treskenspår mellan Jenny och Västervik |
| Högsta punkt | 126 meter över havet vid Tuna |
| Lägsta punkt | 4 meter över havet vid Verkebäck |
| Rälsvikt i huvudspår | 27 kg/m |
| Största lutning i huvudspår | 16,67 promille |
| Minsta kurvradie | 240 meter |
| Högsta tillåtna hastighet (historiskt) | 85 km/h |
| Högsta tillåtna hastighet (idag) | 70 km/h |